Söndag

Ligger i soffan helt utslagen. Fryser, halsont och allmänt trött. Är riktigt kluven över hur ja ska göra med träningen... Under helgen har vi firat Evelina som fyller år idag, grattis igen! Nu ska jag fortsätta ligga i soffan tillsammans med en tallrik jordgubbar!


Fredag

känner att det mesta rullar på rätt bra just nu. Skrev på anställningspapper igår och från och med 1 Maj är jag nu anställd. Helt jävla underbart! Blir fina löner under sommaren! Träningen flyter på fruktansvärt bra den också. Klickade hem proteinpulver igår som ja ska testa ett tag framöver och förut klickade jag hem en ny telefon. Om en stund kommer Robin hit, vilket betyder att ja slipper sova ensam i natt! Som sagt, det mesta rullar på rätt bra. Puss

hej

Jobbar, tränar, umgås, sover. Det är hur mina dagar ser ut. Jag vet att min blogg är väldigt tom och den kommer nog vara det också ett tag. Påminner er om att ja finns på instagram och twitter, anniejjansson heter jag där.
Nu har jag precis kommit ur duschen efter ett skönt benpass. Ska slå på en film och hoppas på att jag inte somnar allt för sent, jobb 08.00-16.00 imorgon och efter jobbet har jag en klipp/färgtid.
 
 

Apr. 15, 2013


++++

 

Sms som värmer hjärtat lite extra


ni har mig nu, som ni hade mig förut.

Kanske ska komma tillbaka till det här med bloggandet och verkligen visa att jag lever? Fast nej, bloggen är nog något som jag aldrig kommer komma tillbaka till på det sättet. Alla kan nog räkna ut vad jag har pysslat med den senaste tiden? Annars har jag även varit och opererat bort två leverfläckar och lite annat smått och gott. Och till er, mina kära oroliga vänner som jag inte har träffat så mycket den senaste tiden (några av er) ni behöver inte vara oroliga. Har förstått att många av er tror att ja har stängt in mig helt, det har jag inte. Jag är fortfarande samma Annie som förut, det vill säga den som inte kan sitta inne. Jag är precis samma person som förut, bara att jag sörjer. Och jag är fortfarande samma person som sätter mina vänner och familj först alltså den som fortfarande ställer upp. Det kommer aldrig försvinna ifrån mig. Jag kommer aldrig sluta att hjälpa er. Där ni hade mig förut, har ni mig fortfarande.
Måste även tacka er alla som har ställt upp så mycket för mig. Som dagligen har ringt mig, tagit hand om mig och bara funnits där och som fortfarande finns där. Får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Det är såna här stunder i livet som man får veta vilka som är ens riktiga vänner, på riktigt. Ni är bäst, Jag älskar er allihop ♥

Även om du är borta, så betyder du fortfarande allt för mig.

För 36 dagar sen, satt jag och min bror och smögtog kort på dig, du hatade när vi alltid skulle plocka fram kameran. Vi kollade på tv och pratade om allt som vi brukade göra. Ingen av oss visste att det var det sista samtalet vi skulle ha tillsammans. Ingen. Hur kan man någonsin vara beredd? Säg mig hur? För det var precis det dom sa till mig, att jag skulle vara beredd på det värsta. Jag minns så väl när sköterskan kom in till mig och min bror en sen kväll i december och sa med bitter röst att vi skulle gå in till dig för det kunde vara det sista vi såg av dig och jag ville bara slå henne i ansiktet. Jag kollade inte på henne, bara bet mig i läppen och försökte hålla ihop medans min bror röt  åt henne. Hon hade så fel den dagen, för det var inte sista gången vi såg dig, långt ifrån. 
Jag saknar dig pappa, jag saknar dig så fruktansvärt. Du överlever varje natt, jag pratar med dig varje natt och i drömmarna är du lika chockad som oss andra och varje morgon går jag sönder på nytt när jag inser att du faktiskt inte överlevde. Jag kommer aldrig att förstå det och det går inte inte ens att förklara hur det känns. Det gör så fruktansvärt ont, att jag ärligt inte vet vart jag ska ta vägen. 
JAG SAKNAR DIG!

she's not me

 

2 soon