Mitt 2013

Jag skålade in det nya året i Berga med så många fina människor, vetande att min pappas sjukdom hade vänt från att vara så krisigt att vi varit där och vakat till att han faktiskt kunde sitta upp, själv.
Så jag var så lycklig när klockan slog 12 och vi gick in i 2013.
 
Januari kom och jag hade hela tiden fjärilar i magen av lycka. Jag hade så många planer i januari. 
Jag sökte till Svenska Frisörskolan, bokade biljett till Stiftelsen, hade monopolkvällar, köpte en ny dator och mådde helt enkelt bra.
Pappa blev flyttad från Karlstad till Torsby eftersom han inte längre behövde den vården som dom gav honom i Karlstad. Med andra ord, han var på bättringsväg, så jag kunde inte vara lyckligare än vad jag var då.
 
Februari. Satt barnvakt, hade kvällar med melodifestivalen, skaffade twitter, tillbringade mycket tid i karlstad och med alla andra vänner. 
Planerade min framtid (OM) jag skulle komma i på Svenska Frisörskolan i Trollhättan. 
Jag var på Stiftelsen och sjöng halsen av mig tillsammans med Linnea, instagramade om att jag åkte hem som den lyckligaste tjejen i världen. Vad jag inte visste då var att två dagar senare skulle jag få det värsta samtalet i hela mitt liv. Strax efter 03.00 på natten ringde Farmor och sa att det var dags att åka ner. Pappa hade då blivit sämre, mycket sämre. Vi satt där tills på morgonen. Jag tänkte hela tiden "han kommer klara det här, det har han gjort förut".
När vi hade suttit där i några timmar, så åkte några av oss hem för att äta och sova i någon timma. Jag gjorde mig i ordning för att åka tillbaka, när samtalet kom. "Pappa har gått bort, du måste berätta för Emil". 
Hela min värld rasade och jag tänkte "VARFÖR ÅKTE JAG HEM FÖR ATT VILA?!" det är en fråga som jag ställer mig än idag. Hur FAN kunde jag åka hem för att vila? Jag kommer verkligen aldrig förlåta mig själv för det, aldrig.
När jag kom till sjukhuset och såg min fina pappa ligga där, livlös, så bad jag. Jag bad och bad. Jag satt på en stol på hans vänstra sida och kollade efter andetag, jag höll hans hand så hårt, jag pussade hans panna och tänkte "börja andas, du måste börja andas"
Den sista veckan i februari gick ut på att planera pappas begravning.
 
 
 
Mars kom. Svenska frisörskolan ringde och ville att jag skulle komma dit för att göra 3 prov. Jag sa då att jag skulle återkomma. Den 7e var pappas begravning och det fina kapellet var fullsatt av sörjande människor.
Jag gjorde inte så speciellt mycket i Mars. Jag sörjde, sörjde och sörjde. Var i chock och sörjde ännu mer. Vilket gjorde att jag blev tvungen att sjukskriva mig. Rätt uppenbart.
För att tänka på något annat tog jag med mig Linnea och såg Alina på Nöjes i Karlstad.
Jag ringde upp läraren på skolan och gjorde upp ett datum. Jag åkte ner och gjorde två praktiska prov och sedan ett personlighetstest och jag klarade det. Jag blev alltså antagen till Svenska frisörskolan!
 
April - Jag var och opererade bort två leverfläckar som misstänktes va någon form av cancer.
Jag var på barncancerfond konsert i kyrkan. Började jobba och skrev på anställningspapper på Järnvägsmuseet i Hagfors där jag trivdes som fisken i vattnet. Ett stort plus var att jag hade världens bästa arbetskamrat, Josse!
Jag och Robin gick officellt ut med att vi hade ett förhållande och han var ett riktigt stöd för mig under den här jobbiga perioden.
Vi hade kalas för Evelina som fyllde 19 år och jag började även träna.
 
 
Maj - Jag jobbade och stod i. Fick brev om att jag inte hade någon form av cancer i mina leverfläckar, tack gode gud för det!
Hagforsmarknaden var. Pappas gravsten kom och vi hade urnsättning.
 
Juni - Jag köpte mig en kamera. Tränade. Jag började kolla efter egen lägenhet och var på några visningar. Njöt av det underbara sommarvädret. Firade midsommar, grillade och gjorde allt som hörde till sommaren. Färgade mig även ljusare i håret.
Jag tackade också nej till Svenska frisörskolan då jag inte kände mig redo för att flytta, när allt såg ut som det gjorde den perioden.

 
 
 
 
Juli - Fortsatte med träningen. Badade mycket. Umgicks och gjorde mycket av det jag gjorde i Juni. 
Robin hamnade på sjukhus, i exakt samma rum där jag såg pappa för sista gången. Han blev frisk snabbt tack och lov men det var många sömnlösa nätter. Var på tutbingo och kollade även på min nuvarande lägenhet.
  
 
Augusti  - Jag skrev på pappren till min första egna lägenhet och jag var så glad över att få flytta ihop med mitt hjärta. Augusti bestod av packning och planering men även av sol och bad. Började även övningsköra. (på tiden)
Jag var på arbetsintervju vid hemtjänsten och blev lovad en tjänst där när jag fått körkotet, då det skulle bli lättare för mig och jag skulle bli erbjuden mer jobb (vilket är rätt förståeligt) Det var även en väldigt lyckad eldfest där vi bland annat såg, det vet du.
   
 
 
September - Jag fick nycklarna till lägenheten. Jag och Robin åkte till karlstad och köpte ALLT som behövdes. Tv, tvbänk, andra möbler, allt som behövs i ett kök och mycket med. Handlade för ca 15.000 den dagen.
Vi flyttade in. Jag var på riskettan och jag skev in mig på arbetsförmedlingen tillbaka. 
Vi började även att måla om i lägenheten så mycket tid gick åt till det. Jag var även på Dop och mamma fyllde år.
 
 
Oktober  - Både jag och Robin fyllde år. Som födelsedagspresent till oss båda så skaffade vi vår älskade Lucifer, vilket jag inte ångrar en sekund! Övningskörde vid trafikskolan en hel del. Vi firade halloween och annars var det en rätt lugn månad
 
 
November - Vi tapetserade om. Jag pluggade på körkortet. Ingen jätte aktiv/speciell månad.
 
December - Ja alla vet väl vad man har gjort i december? Julstökat för fullt. Gjorde även halkbanan, plugga körkort, hade uppesittarkväll, firade jul, va ute på juldagen och imorgon väntas nyår! Kan säga att det här året har varit det västa i hela mitt liv så 2014 kan bara bli bättre!

Vad är det för dag?

Ligger nyduschad i sängen efter att ha haft en alldeles för lång sovmorgon. Vid halv 1 tiden gick jag och Robin upp idag men jag antar att man får ja såna dagar!
Nu är äntligen julen över och jag skulle ljuga om jag sa att jag har haft en dålig jul. Har fått så många fina julklappar av alla nära och kära. Blir tårögd bara jag tänker på det!
På juldagen blev det utgång, inte den roligaste utgången men inte heller den tråkigaste!
Nu ska jag ta och fixa mig i ordning för att åka hem till Robins pappa och sedan svänga in till ekshärad för att köpa en mascara!




Sorg. Jul. Saknad

Jag erkänner. Jag är livrädd för julen. Det enda året jag inte längtar, räknar ner dagarna och förväntar mig en massa saker. Min chokladkalender har inte öppnats på flera flera dagar. Öppnar jag den så påminns jag bara om hur nära julen är och jag hatar det.
Jag brukade älska julen. När sommaren kom längtade jag efter jul. All närhet, kärlek och all uppskattning som man ger varandra.
Nu är det bara en jobbig dag på året. En dag som jag så gärna skulle vilja slippa för det kommer ändå aldrig att bli samma sak igen. Aldrig.
Och det gör ont. Att veta att du inte kommer att komma tillbaka. Att veta att du inte kommer finnas här med oss, inte fysiskt. Att veta att din tröja som jag köpte till dig i julklapp förra året nu ligger i mina minneskartonger.
Det har gått 9 månader och 26 dagar och jag är fortfarande i chock. Den ångesten jag känner som dagligen äter upp mig inifrån, jag vill bara göra mig av med den men jag vet inte hur. Om det ens går.
Saker jag ångrar att jag inte sa. Saker jag inte gjorde. Saker jag skulle ha uppskattat lite mer. 

Jag saknar dig. Jag saknar dig så fruktansvärt och jag förstår inte. Helt ärligt, jag förstår inte hur en människa ena stunden kan vara där och sen vara borta. Hur en människa plötsligt kan sluta andas, att ett hjärta kan sluta slå. 

Min enda önskan det här året är att han skulle komma tillbaka. Att han skulle vara här, bara för en dag. Att alla drömmar jag drömmer varje natt skulle vara på riktigt. Att någon talar om att han överlevde, han dog aldrig. Han blev bättre och han kom hem, för det var det som var meningen. Men jag vet att min önskan aldrig kommer att slå in och att min mobil inte kommer ringa. Jag kommer inte få ett samtal ifrån honom, aldrig någonsin. Att dagligen försöka att banka in det i huvudet på sig själv, jag kan inte ens förklara hur det känns. 
Jag kan inte förklara hur det är att mista någon som står en nära, för sån smärta går inte att förklara. 

Jag önskar av hela mitt hjärta att han på något sätt är med mig, dagligen. För jag vet inte hur jag skulle överleva annars. 



Berörd

 

Halkbanan

Jag var så nervös imorse så jag kunde ha spytt rakt ut. Jag satt och skakade och fick inte i mig någon frukost, jag fattar inte hur jag kan ha sånna nerver för vissa saker?
Men iallafall, tog mig iväg till halkbanan och oj vad roligt det var och inte alls så läskigt som jag hade föreställt mig! Jag åkte tillsammans med en jätte söt tjej, super trevlig vilket gjorde att allt blev ännu roligare för oss båda då vi var lika nervösa båda två!
Är så glad över att ännu en sten har släppt från mitt bröst, har känt så stor press när det gäller körkortet men nu är jag så nära!! 
Nu ska jag plugga röven av mig bokstavligen talat, för nu är det inte länge kvar tills skrivningen kommer. Är så taggad! 

Nervositet

Ligger i sängen och har nog förmodligen gnällt så mycket för Robin så att han somnade av det, haha. Usch, jag ska alltså göra halkbanan imorgon och jag tror aldrig att jag varit så nervös. ALLA har sagt till mig att det i stortsett är det roligaste dom har gjort medans jag ligger i sängen och tänker att jag kommer snurra fler varv, krocka eller volta. Hej överdrivarn! Fy fy fy, hur kan dom utsätta folk för så mycket när det kommer till körkortet?! (Ja jag vet att det är jättebra att lära sig men jag blir ju så nervös!) 
Ska försöka andas lite nu och sen försöka sova, klockan ringer tidigt till morgon och jag tycker synd om Elle som ska få lyssna på mitt gnäll imorgon. Kommer antagligen spy, gråta och spy lite till innan vi är framme. He-he. Godnatt! 

Fortfarande sjuk

Sitter hemma och försöker göra allt för att bli frisk. Är tacksam över att jag har fått sova i natt, förra natten somnade jag klockan 7 på morgonen, mindre kul. Jag blir lätt rastlös när jag är sjuk, måste hela tiden pyssla med något vilket gör att jag inte får vila ordentligt, borde ge mig själv en smäll på fingrarna!
Nu ska jag roa mig med att göra en önskelista som Robin begärt av mig men saken är den, vad önskar jag mig ens??



Buhuu

Ligger i sängen och tycker råsynd om mig själv! Har åkt på världens fetaste förkylning. Igår vaknade jag med en brännande känsla i halsen och tänkte 'nej, va jobbigt med halsbränna' senare under dagen fick jag mer och mer ont i halsen och pang, förkyld.
Ligger nu med världens halssmärta. Kan inte svälja eller andas knappt utan att det bränner sönder. Har druckit hur många koppar te som helst (jag som verkligen hatar te) men det hjälper inte, inte heller halstabletter eller alvedon. Ja jag tycker synd om mig själv. 
Så nu ska jag blåsa håret och sedan åka och handla. Önskar att jag bodde hemma eller att mamma åtminstone kunde va i Hagfors nu! 

design

Kände att det var dags att ta tag i min design. Var så länge sen jag satt och pysslade med sånt här, brukade älska att hålla på med alla koder, hur sjukt det än låter, haha!
Dock blev den lite för, vad säger man? Barnslig. Så det kommer klia i fingrarna på mig tills imorgon då jag ska göra om det hela. 
Tänk att så lite kan få en på helt andra tankar!