Säg det, snälla

För mig är det fortfarande den 24 Februari 2013. Jag visste redan innan jag svarade på samtalet mitt i natten att det var dags att åka och jag visste att det här var ännu ett falskt alarm som han lätt skulle klara sig igenom, han hade ju klarat allt. Han va min starka pappa, världens starkaste person, så klart att han skulle klara sig. Men det gjorde han inte och jag förstår det inte. För mig är det den 24 Februari och min pappa lever, han måste göra det, någonstans finns han, jag kan bara inte hitta honom. Snälla väck mig och säg att det inte är sant, säg att han överlevde och säg att jag fortfarande kan ringa till honom varje kväll och säga godnatt. Säg mig det, snälla, för jag vet inte hur man överlever annars. Hur överlever man en sån här fruktansvärd saknad och smärta. Det måste vara en mardröm. Jag och min lillebror valde aldrig kista, gravplats och gravsten häromdagen, snälla säg att vi inte gjorde det. Säg att jag drömmer. Säg att vår fina pappa, vår hjälte och vår trygghet inte har slitits ifrån oss. Snälla säg det bara. För jag vet inte hur man överlever.
 


» saga

du är aldrig ensam hjärtat <3

2013-02-27 // 20:24:12
» Joss

Han finns inom dig, och han vakar över dig vännen! Alltid. Älskade vän, finns hos dig och jag älskar dig!

2013-02-28 // 09:41:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback