Man har inget annat val, livet går på något sätt vidare.

Det har gått alldeles för många dagar nu. Jag har inte tappat räkningen, för jag räknar varje dag. 126 dagar har det gått sen jag pratade till dig, sen jag höll din hand och va i din närhet. 126 dagar av smärta, saknad och sorg. För du anar inte hur mycket jag saknar dig och jag kan heller inte beskriva det så att någon annan förstår, för återigen. Igen skulle förstå.
Tiden har stannat, det är på något vis fortfarande den 24e Februari. För mig stannade tiden då. Jag fastnade i något mörker och ibland känns det omöjligt att hitta ut. Jag ljuger om ja säger att ja inte har bra dagar, för det har jag. Dagar som jag känner glädje till alla minnen du gav mig, glädje till att jag hade världens underbaraste pappa och glädje för din otroliga kämparglöd. För oj vad stolt jag är över dig, fruktansvärt stolt. Du berörde läkarna, sköterskorna och så många andra människor. Jag kan inte va stoltare. Men jag önskar så att du vore här pappa, jag önskar och jag önskar. 
Jag älskar dig min underbara och jag vet att vi kommer ses igen, det måste vi göra. 
 
 

Nämen hej!

Jag lever! Bara att min blogg lever inget vidare bra liv!
Vad har ja gjort den senaste tiden? Ja allt möjligt faktiskt! Har blandannat köpt mig en systemkamera, ÄNTLIGEN! En Nikon fick det bli och jag är sååå nöjd med den!
Annars går ja här och längtar till hösten faktiskt, tro det eller ej! Det är ju aldrig någon riktigt sommar här och jag har så många planer inför hösten. Bla, Åka utomlands och se ALTER BRIDGE i Stockholm! Längtar ihjäl mig!
Ska förövrigt och kolla på en lägenhet igen på måndag och hoppas på att ja tycker om denna. Får försöka sluta med att vara så kräsen, för de förra jag har tittat på har faktiskt varit fina! men men.
Ikväll står grillning på schemat, blir fint de! Känner även att det här inlägget börjar spåra ur lite så jag avslutar nog här. Puss

JAG SAKNAR DIG

Jag vill säga någonting, bara hålla dig kvar en minut
jag stod där vid kanten igen, redo att kasta mig ut
och det finns inga andra chanser här
fäll upp kragen och fortsätt gå
Du vet att vissa människor borde aldrig skiljas åt
 
Det har inte gått en dag sen du försvann
Utan att ja tänkt på dig, hur det blev och hur det var
Det har inte gått en dag utan att vi pratar
fast det bara är jag som är här
Det har ännu inte gått en dag
 

Fina natt-sms


Hej, det var ett tag sen

Första dagen på sju dagar som jag är feberfri, helt underbart! Har knappt orkat stå på benen den senaste veckan och det har även ledit till några sjukhusbesök och många sömnlösa, jobbiga nätter, mindre trevligt. Skulle trösta mig häromdagen med att beställa några plagg ifrån BikBok, jag älskar verkligen den affären! Paketet kom idag och självklart var allt för stort, alldeles för stort.. Men inte så konstigt kanske med tanke på att vikten har sjunkit till under 50 strecket och alla mina kläder är helt plötsligt för stora. Jippi.. 
Tidigare idag var jag och kollade på en lägenhet, japp! Jag planerar nämligen att flytta hemifrån. Ska alldeles strax börja med mat som jag och Robin ska mumsa i oss innan jag slår honom i tvspel. Hoppas att ja kommer upp ordentligt på benen så att ja kan gå tillbaka till jobbet inom dom närmaste dagarna
Känner att det här blogginlägget blev väldigt rörigt men det blir så ibland också.
 
 
 

vi ses snart, inte nu men om ett tag

Det går inte en enda dag utan att ja tänker på dig. Inte en enda minut. Och det går inte en enda minut utan att ja saknar dig och tänker på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Inte en. För i min värld kunde jag ha gjort annorlunda, jag kunde ha räddat dig för jag borde ha förstått men jag gjorde det försent och jag kommer aldrig att förlåta mig själv för det. Aldrig.
Jag kan inte ens beskriva min kärlek, min saknad, min längtan eller mitt hat. Jag kommer aldrig att kunna beskriva det, för ingen skulle förstå. Ingen.
Jag älskar dig och jag saknar dig så mycket att det gör ont. Tiden läker inte alla sår, tvärtom. För alla minnen kväver insidan, du andas men ändå så andas du inte. Man lever men man lever inte som man gjorde förut, för hela tiden är det något som saknas, hela tiden. 
Jag skulle kunna skriva hur långt som helst och hur mycket som helst men det spelar på något vis ingen roll, för varje tryck jag gör på mitt tangentbord gör ont, för er är det bara ord, men för mig är det. Smärta. Ilska. Saknad. Tomhet. Kärlek. För jag förlorade allt den 24 Februari, allt.
Jag älskar dig pappa. Vi ses snart, inte nu men om ett tag♥