Måndag, 20.06

Usch vilken dag det har varit. En dag fylld med oro! Jag antar att det bara är att vänja sig när man skaffat eget husdjur. Spenderade iallafall min eftermiddag hos Veterinären i Mjönäs, har aldrig varit ett stort fan av Mjönäs men denna gången förtjänade dom en guldstjärna, riktigt duktigt var han som hade han om min lilla lus. Efter röntgen och en spruta fick vi åka hem med lite medicin och inom några dagar kommer allt va som vanligt igen. Lättad! Imorgon ringer klockan tidigt, vid 09.00 kommer Elinor vara här och bilen kommer rulla till Lesjöfors där vi båda ska tatuera oss. Beräknad tid på min tatuering var 2 timmar, smärta! Men jag ska nog överleva det också!
 
 

21 år

Igår fyllde jag 21 år och jag har redan åldersnoja, haha! Hade en bra födelsedag och fick så många fina grattishälsningar och presenter! Har så goa människor runt om mig! 
Spenderade annars min förmiddag i Lesjöfors, där det pratades om tatueringar, på tisdag ska jag äntligen iväg och tatuera mig igen! Nu väntar jag på att Robin ska komma hem ifrån träningen så vi kan åka iväg att handla ingredienser till kvällens mat, tacogratäng, mums! Eftersom halloweentiderna är här så blev det ju självklart pyssel här hemma tillsammans med Robin, min första pumpa! 



Tisdag, fick för mig att det var fredag

Ligger raklång på sängen, helt slut. Att måla om tar mer på krafterna än vad man tror, trodde att det skulle vara klart på nolltid och att måla är ju jätte kul? Nej usch, jag vill aldrig mer se en roller eller färgburk igen. Som tur har vi bara endast en vägg kvar att måla, dock ska den som alla andra väggar målas tre gånger. Suck! 
På tal om något helt annat, vill passa på att säga grattis igen till min fina vän Agnes som fyller 19 år idag och som jag förövrigt spenderade min eftermiddag med. Grattis vännen! ♡



Fredag!

Började dagen med att få bort några centimeter från mitt hår, vilket var väldigt välbehövligt! Tog senare med mig Elinor hem till farmor eftersom stig behövde klippas. Visade dem båda på lilla Lucifer och dom blev kära direkt, men hur kan man inte bli det i den lilla godingen? 
Nu har jag precis kommit hem och med mig hem hade jag spackel så under helgen ska renoveringen börja i vardagsrummet, äntligen! 



Tisdag

Min morgon spenderades på sjukhuset, tack gode gud över att jag har mamma med mig som stöd där varje gång. Kommer nu få leva på koktmat ett tag framöver, roligt. Jag som är så duktig och påhittig när det kommer till maträtter, eller? Ligger just nu och myser med lilla Lucifer och försöker följa doktorns råd, att ta det lugnt. Egentligen vill jag göra tusen andra saker på en och samma gång, som att fortsätta renoveringen i vårt vardagsrum tillexempel, men men. Skulle ha tatuerat mig idag också, klockan halv 3, jag som väntat så! Men fick boka om och nya tiden blev den 29/10, glad över att jag slapp att vänta länge! 


Nya familjemedlemmen

Var ju som sagt till Filipstad igår och hämtade den här lilla killen hemma hos Marie. Han är helt klart världens goaste lilla misse. Kelsjuk som bara den och bli lätt avundsjuk. Så fort jag håller i mobilen börjar han slå på den och knuffa undan den. När jag och Robin sitter bredvid varandra så ska han komma emellan, till och med sova emellan oss. Godingen! Egentligen är han döpt till Rambo men eftersom har är så himla busigt så fick det bli Lucifer, passade perfekt på den här lilla killen, lilla lusen. 


Fick även se katten som dom döpt efter min fina pappa. Hela jag smälte när jag såg honom!



Jag har världens bästa vänner, helt klart.




Söndag morgon

Igår låg jag i magsmärtor i stortsett hela dagen. Vilket gjorde att jag missade det otroliga vädret vi hade igår, säger bara en sak, fyfan för magkatarr.. Idag ska jag hinna med rätt många saker innan klockan står 2, då rullar nämligen bilen mot Filipstad och det ska bli så roligt! Kan inte tänka mig att för ett år sen idag bodde jag faktiskt i Filipstad! Mycket har hunnit ändras sen dess. Ser fram emot det här dagen så mycket! 

......

idag är en sån där dag då jag är i chock, igen. då jag ännu en dag, saknar saknar och saknar och inte förstår vad som har hänt. jag väntar fortfarande på det där miraklet som jag så väl visste skulle komma, som faktiskt kom. Du var ett mirakel, ett solsken i allas liv. 
Jag ligger i ett mörkt rum, en fredagkväll, ensam och lyssnar på musik. Tänker, saknar, sörjer. Spelar upp dom minnena som jag vill förtränga, om och om igen. Samtalet mitt i natten, den långa vägen i korridoren för att sen möta det värsta jag någonsin mött. Jag kollade om du fortfarande andades, jag bara väntade på att du skulle göra det. Jag höll din hand och bad, snälla börja andas igen, krama min hand tillbaka, snälla. Men det hände ingenting. Det värsta hade inträffat, du hade försvunnit från mig, från oss. Att gå ifrån ditt rum den dagen och lämna dig där ensam är det absolut värsta jag gjort i hela mitt liv. Att det var sista gången jag skulle få se dig. Att jag bara några timmar innan hade pratat med dig och nu kunde jag inte det längre. Jag kan fortfarande inte. Jag pratar och pratar men det är bara jag kvar här.
Jag kommer aldrig förstå att du dog den där dagen, för jag lovade dig att allt skulle ordna sig, allt skulle bli okej. Inget kommer någonsin bli okej igen.
 

Torsdag

Började dagen med en tripp till Asplundsskolan, lika nostalgiskt varje gång man går in där. Senare flöt dagen på med en körlektion och ett långt samtal med min saknade vän Jossebosse. Har så mycket roligt att se fram emot dom närmsta dagarna så oj! För det första är det ju fredag imorgon, vilket innebär helg och inga väckarklockor som ringer. På söndag blir det tillökning i familjen och på tisdag ska jag tatuera mig! Åh vad jag längtar! Nu ska jag bädda ner mig till en film och snosa på min älskling som ligger bredvid mig. Godnatt! 


För ett år sen idag...

 
... Så var mitt liv i stortsett perfekt men på en enda minut, rasade allt. För ett år sen idag, blev min pappa sjuk. Jag kommer ihåg samtalet jag fick, hur jag blev som en sten samtidigt som jag tänkte "jag behöver inte vara orolig, vi ses ju hemma imorgon igen" jag förträngde att han faktiskt var sjuk, på riktigt och att jag skulle se honom hemma dagen efter igen, det kom aldrig. För han kom aldrig hem igen.
Det känns som att jag är tillbaka ett år i tiden idag. Det är samma väder, samma lukter och samma störtande värld, för min värld störtade den dagen och idag upplever jag allt på nytt. Jag kan inte ens beskriva hur ont det gör, eller hur mycket jag saknar honom. Hur ovärt allt har varit det här året. Hur ovärt allt kommer bli. Hans födelsedag, min födelsedag och för att inte prata om julafton och nyår. Det skrämmer mig, för jag vill inte tänka framåt. Jag vill inte att tiden ska gå vidare, jag vill att den ska spolas tillbaka. Jag vill ha min pappa tillbaka. Jag önskar så att jag bara kunde ringa ett enda samtal, bara för att få prata med dig, för att få veta hur du mår och för att få berätta allt för dig. Berätta att jag äntligen tagit tag i körkortet, hur fin längehet du har gett mig, hur bra det går för Emil med allt. Få råd ifrån dig om hur jag ska göra med alla mina val, precis som förut. Jag saknar att kunna ringa sent på kvällen eller tidigt på morgonen bara för att få svar på en fråga, som ingen annan i hela världen hade svar på. Jag saknar att få ringa och säga godnatt varje kväll. Våra tosdagar, din, min och Emils torsdag. Alla andra familjer har fredag eller lördag som myskvällar. Jag, pappa och Emil hade torsdagar. Den perfekta trion. Jag saknar hur överbeskyddande han var. Hur upprörd han blev över när jag klädde mig för tunt. När jag bara beställde mig strips och ingen korv till. När jag låg och pratade i telefon på nätterna. När jag kom hem sent och han ville ha en förklaring på vart jag hade varit och med vem. När han blev lika arg varje gång han inte förstod hur han skulle göra för att ladda hem musik eller varje gång vi bråkade över matteläxan. Dom gångerna han var på riktigt bus-djävulskthumör och helt plötsligt startade ett snöbollskrig eller kuddkrig. När han gömde sig bakom dörren till mitt och Emils rum och skrämde oss med en halloweenmask. Varje gång han fick lyfta mig för att ja skulle sätta i stjärnan i granen, även när jag var 15år fick han lyfta mig. 
Min pappa var den bästa och han är det fortfarande. Jag önskar bara att han var här med oss. Och jag kan inte sluta att undra hur mitt liv hade sett ut om han hade överlevt. Hade han varit frisk nu? Hade allt varit bra? Jag hoppas att han visste hur omtyckt han var och hur mycket jag såg upp till honom, hur många människor såg upp till honom. Hur så många personer saknar honom nu när älgjakten drar igång. Ikväll spenderar jag tid vid pappa i Gustava, där han trivdes som mest, tänder ljus och pratar med honom. Vi ses sen pappa♥
 

Onsdag

Har precis kommit hem efter att ha haft en körlektion nu på morgonen. Längtar så tills jag har körkortet i min hand! I måndags var jag och Agnes till Karlstad där jag fick med mig en hel del hem som var välbehövligt idag när det var minus grader ute. Fick dock inte med mig några skor eller någon jacka hem, tur att det går att internetshoppa!
Nu ska dra på några avsnitt av den bästa serien, one tree hill, sen ska jag fixa ihop några hallonmuffins. Hoppas att ni får en bra dag!