Livet är så fruktansvärt orättvist

Några av dom värsta orden jag någonsin hört är
"Cancer"
"Hon har bara några dagar kvar"
"Pappa har gått bort"
 
Det skrämmer mig något så fruktansvärt att livet kan ryckas ifrån oss på bara en sekund, om inte mindre. Att vi kan förlora dom vi älskar så snabbt, utan att vi ens hinner att blinka.
Hur en människa kan sluta leva är för mig ofattbart. Hur ett hjärta bara kan sluta slå och hur en person plötsligt inte längre finns på jorden, på mindre än en sekund. 
Jag fick nyss samtalet "Hon har bara några dagar kvar" och det kändes som att mitt hjärta skulle stanna, bokstavligen talat. Luften gick ur mig och det kändes som att det tog en evighet innan jag ens svarade. Vad ska man säga, vad svarar man? Jag har så många gånger fått frågan "Hur hanterar man det?" Och mitt svar är varje gång "Jag vet inte, du har helt enkelt inte något annat val än att överleva"
Jag blir så himla rädd, att jag knappt vet vart jag ska ta vägen ibland. För mig och alla närstående gäller det att be och hoppas på att ett mirakel ska ske. Jag önskar så att den här hemska sjukdomen en dag inte längre finns, att den en dag inte längre kommer kunna förstöra andra människors liv. Det räcker nu, det har gått alldeles för långt.
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback